Nu startar nedräkningen inför Blues Festen 2014

 

*

Länk till bildarkiv Åmål's Bluesfest

 

      

 

 

       

 

   

 

Blues festen i Åmål 2013 bar frukter av de mest skilda slag

Somliga ville man ha mer av och förvånansvärt många passade inte för min smak.

Hur man upplever musik är väldigt individuellt så ta det jag skriver med en nypa salt

 

Jag tar stor skiten först så är vi av med gnället

Hundra spänn på de flest ställen för att komma in och kolla ett band och 70 kronor för en öl.

Detta blir förbannat dyrt om man vill glida runt på många ställen och kolla in mångfalden av musik

 

Artisterna som uppträdde i terminalen tycker jag blir allt sämre och sämre år efter år och riktigt kända och bra musiker men de stora namnen blir allt färre

och botten nappen allt fler på Åmåls stora scener. Kostnader för artister är enorma for festivalen men i stället för att ta en dåliga band så längtar jag efter

T.ex, Boo Boo Davis, Billy Hector, Ian Siegal, eller Wentus Blues Band.

 

När ” Black Voices” lirade var det rusning mot utgången och stora skaror träffades utanför och utryckte sitt missnöje. 

Sämre artister och rövarpriser på stan gör att jag och väldigt många andra kan komma att avstå denna blues fest i framtiden 

 

I vår blues region har vi band som Geir-Arne Westbys Blues Band / Crocodile Claes & The Alabama Lovesnakes / T-Bear eller

Harry Banks som skulle höjt kvalitén avsevärt om de fått spela i terminalen

 

De flesta av besökarna är Blues älskare och denna musikform spänner över ett mycket brett spektra, går man på campingplatser så spelas det blues eller närliggande musik över allt.

Där man inte hör är kyrkomusik eller experimentell banjo något som jag inte skulle bli överraskad om det dyker upp som huvud nummer i terminalen nästa år.

 Nu har jag för första gången i historien gnällt over något som har med Blues Festen att göra så raskt över till det som var bra

 

IFK Åmål och deras sätt att sköta om campingen på Örnäsvallen och Kamratgården är helt suveränt bra.

Ett stort tack till alla likasinnade vänner som åker dit år efter år, fan va kul vi har bland tält och husvagnar

 

Hur var artisterna då som spelade på de mindre scenerna frågar sig nog några. Mycket bra som vanligt med något undantag.

Med råge blev jag besviken på ett band som lirade på Strand Caféet (sedermera också i terminalen) som hade en taskig attityd

och var helt upptagna med att få folk att gå in och betala i stället för att kolla in bandet från promenad vägen.

Den musik som de bjöd på var ett gränsfall till dansbands pop, inte undra på att det var många stolar lediga.  

 

”Back Yard Blues Jam” var som vanligt helt underbart bra. Årets värvning måste ha varit att plocka in Per Ängkvist som Jam Master

 

Över Åmål vilar minnet av en av årets höjdpunkter och där toppas listan av  ”Crocodile Claes & The Alabama Lovesnakes” .

Krokodilen med band har jag haft förmånen att se under en väldigt låg tid och vist har de varit bra tidigare och jag har inte gått ifrån något ställe missnöjd där de har lirat.

Ett bra band som vet hur man levererar kort och gått. Men så hände det något och nu är det enbart hur jag uppfattar den musik Crocodile Claes med band spelar

 

Jag tyckte mig märka att man vågade mer, bjöd mer på sig själva och blev mer ett med den musik som man framförde.

Mest tydligt blev detta när de som förband till Johnny Winter spelade på ett sätt som jag tidigare inte upplevt.

 Mina tanka går till Ullevi den 19 juni 1982 där J. Geils Band spelade skjortan av Rolling Stones som förband

 

Claes med band spelning på torsdags natten var sanslöst bra där jag själv tyckte att den första hälften av den spelningen var bättre än den gång man var förband till herr Winter

 

När man ser Claes på scen så kan man inte låta bli att se likheter med Neil Young & Crazy Horse och precis som Neil Young försvinner

Claes från verkligheten och där gitarr och person blir till ett och tillsammans går in i en annan dimension för korta stunder.

Här handlar det om stor musikalisk magi om man tycker om den musik som Claes och band framför.

” Like A Hurricane” skulle sitta som handsken, det skulle inte förvåna mig om man har denna låt i någon gammal repertoar låda på vinden 

Förutom Claes måste jag också nämna Henrik Gillgren som sitter bakom trummorna.

Gladare trummis för man leta efter och när han lirar ser man bara ett stort leende bakom trummorna.

Det måste vara julafton varenda dag som trummis i detta band.

Henrik glada och lyckiga blickar bakom trummorna gör också att man får en mycket positiv bild av bandet,

att han dessutom är en helt suverän skicklig musiker gör ju att helhets intrycket bara växer

 

Nog för denna gång och ett extra stort tack till mina två drabanter Rikard Blomqvist och Mats Clevejärn

Rikard har genom åren gett mig minnen som skulle kunna fylla en bok och denna Blues fest fylldes på med osannolika händelser som jag aldrig kommer att glömma

 

Nog för i år och efter nästa blues fest ska ni slippa gnället från mig